.

Vet inte om jag ska va arg, ledsen eller lättad. Vem fan säger att man vill ha paus i två veckor och sen det första man gör är att byta till singel på fb. Singel är singel, inte paus. Jag är fortfarande besatt av dig men jag vill inte vara det mer. Vet inte när det här kommer gå över men det kommer ta lång tid, jävligt lång tid. För mig finns det inga pauser, antingen så är man eller så är man inte tillsammans. Och enligt mig är vi inte tillsammans längre. Jag vet inte om jag ska tro på att du vill ha paus för att vi bråkar för mycke. Jag är nästan säker på att det är något annat men att du använder det som bortförklaring för att du inte vågar stå för sanningen. En del av mig vill att det ska vara över och en del vill inte. Jag mår helt brutalt dåligt utan dig helt enkelt. Visst, jag lackar lätt, men det är du som får mig att lacka, du gör saker du vet jag flippar för så vems fel är det egentligen? Du skyller allt på mig som du alltid gjort men jag ser inget fel i det jag har gjort. Jag har varit så jävla lätt för dig och du började ta mig för givet och det mådde du bra av, du trivdes så, så vad jag än sa så ändrade du aldrig på dig. Det va bara jag som skulle ändra mig. Nu står vi här, där vi sa att vi aldrig skulle stå. Du säger att du mår skit, men gör du verkligen det?
Nu är frågan, Hur fan tar jag mig ur det här? Går det ens?