.

Ibland känner jag mig fett patetisk som skriver om dig, igen, igen och igen. Men jag måste få ur mig det någonstans, det som jag inte kan få ur mig på vanligt sätt. Fast det är inte helt lätt när man ska föröska få ur sig det såhär heller, får inte fram några ord som räcker till. Jag vill få dig att fatta påriktigt och jag vill se med mina egna ögon att du fattar hur jävla mycket jag älskar dig. Kan dock erkänna att jag är lite rädd att säga det för mycket och säga för mycke. Du kanske inte känner likadant liksom men jag vill endå att du ska veta på nåt sätt. För jag vet ju att du inte sitter och skriver långa texter som handlar om bara mig och det är inget jag föväntar mig att du ska göra heller, jag bara gör det för att jag är sån och jag gillar att skriva.
Jag önskar jag va en sån person som alltid va positiv men tyvärr är jag inte det och även fast allt är bra kan jag oroa mig, i onödan enligt dig. Men ta det som en komlimang, jag är sjukt rädd att vara utan dig, eller att bli utan dig. För att jag bryr mig om dig och jag älskar dig så sinnesjukt mycket. Jag vill bara ha dig, ingen annan, aldrig nånsin. Det finns bara en för mig och det är du. Om jag fick välja bara en person att ha med mig hela livet skulle det vara du, lovar. Du må göra mig förbannad ibland och jag kan vara sur mot dig men det betyder inte att jag inte älskar dig, för det gör jag hjärtat mitt, det gör jag nåt helt obeskrivligt mycket.