.

Jag säger inte att jag inte vill ha dig, det vill jag, jag kan inte utan dig. Men jag är endå arg på mig själv för att jag har låtit det gå så långt, att du fått såra mig så många gånger. Att jag förlåtit dig, för saker ingen jag vet skulle förlåta någon för. Ibland känns allt fel, och att du inte är värd mig. Men sen vet jag hur jävligt det är att inte få vara din. Och det är värre. Så jag blundar och hoppas, verkligen hoppas, att jag nån dag kommer att kunna lita på dig. Ja, över 15 månader tillammans och jag gör inte det.