.

Är det mig det är fel på eller har jag all rätt att känna som jag gör? Ibland känner jag mig som en liten jävla bitch och ibland typ värsta känslobarnet som grinar för ingenting och gör världens grej av en skit liten sak. Men visst ska man hålla det man säger? Och visst ska man ge lika mycket som man får? Det låter rätt i mitt huvud iallafall. Sitter här och känner bara; jag vet inte. Det är en sjukt jobbig känsla kan jag säga, speciellt efter så himla lång tid. Jag borde veta vart jag har dig, jag borde inte vara orolig endå sitter jag här och har ont i magen och känner tårarna som vill fram men håller tillbaka. Ska det vara så? Är det hälsosamt verkligen? Jag hatar det.