.

Tjo
Har tänkt på en sak. Eller har tänkt på det förut men igår börja jag tänka på det mer, när jag och min pojke skulle sova och innan. Vi bråkar helt sjukt mycket, tror inte jag bråkar/har bråkat så mycket med nån annan människa i mitt liv. Och det är oftast skit grejer som blir stora för vi kontrar varandra med fel som den andra gjort hela tiden, vilket tar upp det förflutna, vilket inte är bra, vilket vi försöker glömma. Det han inte förstår är att för mig är en del saker inte förflutet, inte än. Jag säger inte att jag är perfekt för det är jag inte, långt ifrån. Jag lackar ganska lätt och blir jävligt svartsjuk för minsta lilla. Jag kan va jävligt elak även fast jag egentligen inte är det. Men det är typ en försvarsmekanism. Det jobbiga i det här är att jag måste ändra på mig om vi ska funka, för ingen utav oss mår bra av att bråka som vi gör. Jag har sagt tusen gången att jag ska bättra mig, men det har inte riktigt gått vägen om man säger så. Jag tar absolut inte på mig skulden för att vi bråkar, det skulle jag aldrig göra för det är inte så. Men jag vet att mitt humör är ett stort problem, och det tar jag på mig, jag vill inte att du river upp gamla sår fast jag gör det själv, så stopp med det. Svartsjukan är för att jag inte litar på dig, och det är inte heller mitt fel.
men jag älskar dig.. <3

---

 Och om folk läser det här och på något sätt inte fattar att vi är tillsammans fortfarande så tänk om! Vissa människor har ju lite svårt att förstå vad som är okej och inte okej. Rör du igen dör du.