.

När mamma o pappa sa att vi skulle till Argentina (nu för ett år sen) så blev jag skitsur, jag ville inte åka o va borta så länge. Men på den månaden hände det nånting.. jag förändrades, sjukt. Även fast jag saknade alla vännerna helt sjukt mycket så ville jag inte åka. Nånting fick mig att vilja stanna och jag kände mig mer hemma där än vad jag nånsin gjort.
Och jag fattar inte varför, och varför det kom så plötsligt eller vad man ska säga. Jag har inte ens släkt där eller nåt.
Kanske har jag helt enkelt tröttnat helt sjukt mycket på att bo här, i Viksjö/Jakan/Scerige/Norden. Det är för stilla här, det händer inget, när man går ut vid typ 10 på kvällen ser man typ en människa. Medans i där borta är det liv dygnet runt. Barer stänger inte förns vid 7 typ. Alla människor går och köper glass i flashiga glassbarer vid klockan ett på natten. Liksom? Det är helt sjukt annorlunda.. men jag älskar det och det gör mig pigg och glad. På vintern här är det som att leva nattid hela dagen. Solen går upp vid typ 9? och går ner sen vid 3? Det gör mig deprimerad big time. Och att sen inte se en människa, inte höra en enda bil eller något gör det ännu värre.

för mig

---

 jag behövde bara få ur mig det någonstans ..